Maak kennis met Salo - Salo Muller

Maak kennis met
Salo Muller

Salo Muller

Salo Muller (Amsterdam, 29 februari 1936) is een Nederlands fysiotherapeut, journalist en publicist. Hij werd vooral bekend als fysiotherapeut bij AFC Ajax.

Salo Muller var son till Lena Blitz (Amsterdam, 20-10-1908) och Louis Muller (Amsterdam, 20-7-1903). Salo gömde sig under andra världskriget som judiskt barn från 1942 efter att ha räddats från daghemmet i Amsterdams Schouwburg. Båda hans föräldrar omkom i det nazistiska förintelselägret Auschwitz. Om sina upplevelser under krigsåren skrev han boken "Till ikväll och var snäll hör". Det var de sista orden som hans mor sa till honom när hon lämnade honom på dagis.

När kriget var över fördes han tillbaka till Amsterdam av sin moster. Där hade han som tioåring vissa anpassningssvårigheter och gick inte ut gymnasiet. Efter att ha blivit relegerad från lyceet hamnade han så småningom på en kurs för hjälpgymnast/masseur. Hans lärare, Mr Rodenburg, var en av Ajax vårdare och blev imponerad av Muller. Genom Rodenburg kom Muller till Ajax som assistent och från 1960 som fysioterapeut. Salo Muller stannade i Ajax fram till 1972. Han bevittnade lagets uppgång till de gyllene åren. Han var med när Ajax vann Europacupen I och fungerade, förutom som massör, som samtalspartner för alla spelare.

Efter Ajax fokuserade han på att bygga upp sin fysioterapeutpraktik. Han var också chefredaktör för fysioterapitidskriften Fysioscoop i 30 år och skrev två böcker om skador. År 2006 gav han ut boken Mijn Ajax, som handlar om hans upplevelser i Ajax mellan 1969 och 1972. År 2007 gav han ut Blootgeven, en bok om sitt arbete som fysioterapeut. I den beskriver Muller många av sina speciella patienter.

Beroep blijft boeiend

Twaalf jaar geleden heb ik ter gelegenheid van mijn 50 jaar fysiotherapeut zijn, een overzicht gemaakt van het wel en wee van ons mooie beroep. Het verdween in een la van mijn bureau. Een aantal collega’s en oud-patiënten spoorden mij aan om het toch maar weer eens tevoorschijn te halen. Heden ten dagen is een en ander natuurlijk veranderd maar de intentie is voor mij gebleven. En wellicht leuk om het toch een keer te lezen. 1 juni 2011 was het dan zover. Op die datum was ik vijftig jaar fysiotherapeut. Hoe is het allemaal begonnen? Is ons beroep veranderd? Is het nog leuk?

Overleven en doorgaan

Ik werd als ‘schrikkelkind’ geboren. 29 februari 1936, een mooi wijnjaar. Voor mijn ouders en familie was de gebeurtenis een mooi geschenk. Even een lichtpunt in een wereld die vooral in Duitsland zeer onrustig was. Voor velen zelfs beangstigend. Ik groeide op in een fijne omgeving. Eigen kamer, veel speelgoed en een vader en moeder die mij erg verwenden. Ik zou helaas geen broertje of zusje krijgen. Nee, ik zou alleen blijven. Maar dan ook echt helemaal alleen. In 1942 werden mijn ouders via Westerbork naar Auschwitz getransporteerd en daar met duizenden anderen vergast, vermoord. Ik heb de oorlog overleefd door op negen verschillende adressen te kunnen onderduiken. Ik kwam na de oorlog terug in Amsterdam als een astmatisch, klein, bang jongetje. Vier jaar achter op mijn leeftijdgenootjes. Maar het kwam uiteindelijk allemaal goed*.

Leren, kiezen, groeien

Jag gick på Dongeschool i Amsterdam. En trevlig grundskola där jag inte bara lärde mig räkna och läsa, utan också att leka. Något som jag aldrig fick eller kunde göra under kriget. Därefter följde Amsterdam Lyceum, för att slutligen hamna på Second Public Trade School (OHS). Det visade sig vara ett felaktigt val. Inte för att skolan inte var bra eller rolig, tvärtom. Jag ville ju trots allt bli läkare. Men det fanns ingen grekiska och latin i mitt paket. Så det blev "handel". Jag fick utbildning på den välkända timmerhandeln Ambagtsheer och van der Meulen som biträdande chef. Mellan åttio renrasiga Amsterdammare i timmerhamnen var jag väl skolad. På alla områden.
Läs mer.......

Överlevande från Förintelsen

De pijnlijke jeugd van Salo is van grote invloed geweest op zijn verdere leven. “Ik had last van extreme verlatingsangst, vooral bij Europese uitwedstrijden met het gouden Ajax van Rinus Michels, Piet Keizer en Johan Cruijff.” Tot op de dag van vandaag loopt Salo rond met de vraag “Hoe heeft dit kunnen gebeuren?” Over zijn belevenissen in de oorlogsjaren schreef hij het boek Vi ses ikväll och var snälla. Det var de sista orden hans mor sa till honom när hon lämnade honom på dagis. Den dagen blev hon tillfångatagen av tyskarna. I Hollandse Schouwburg såg han dem en kort stund, varefter de aldrig återvände.

Högtalare

Som talare berättar Salo Muller ofta om sina barndomsår under kriget och om sitt senare arbete som sjukgymnast i Ajax. Vi Stichting Schoolbuurtwerk ger Salo Muller gästlektioner på skolor i Amsterdam, Haag, Rotterdam och andra städer i Nederländerna i samband med minnesstunder och högtider. Dessutom är Salo Muller ansluten som gästföreläsare till National Support Centre for Guest Speakers of WWII och ansluten till Remembrance Centre Camp Westerbork (ögonvittnen i klassrummet).

Författaren

Salo Muller är ett av dessa magiska namn från det förflutna, från de sedan länge glömda dagarna då Ajax var och med rätta kunde vara en judisk klubb. Jaap van Praag var ordförande, Bennie Muller och Sjaak Swart banade väg för framgång och Salo Muller knådade deras ben. Fram till 1972 var Muller (1936) fysioterapeut i Ajax. Efter att ha vunnit Europacupen (den första i en serie av tre) ledde en intern konflikt till hans avgång. Om sina år vid massagebordet har Muller skrivit en bok under den talande titeln My Ajax. Om sina sorgliga minnen från ockupationsåren skrev han Fram till ikväll och var snäll, hörni.

Voormalig Fysiotherapeut Ajax

Salo Muller förblev knuten till Ajax fram till 1972. Han bevittnade lagets uppgång till dess gyllene år. Salo Muller var med när Ajax vann Europacupen I och fungerade, förutom som massör, som diskussionspartner för alla spelarna. Efter den andra Europacupvinsten 1972 hamnade Salo Muller i konflikt med Ajax om sin lön och sina arbetsuppgifter och sade upp sig från klubben. Han förblev alltid en lojal supporter och var känd för att vara stolt över Ajax judiska image. Salo Muller skrev senare boken My Ajax om sin tid i Ajax.

Böcker

400+

Föreläsningar

13+

jaar als Fysiotherapeut bij Ajax

95+

Scholen